Smärtan har inte försvunnit det minsta, snarare tvärtom, att den blir värre för att jag mer och mer kommer till insikt att våra blickar aldrig mer ska få mötas...
Ser du att jag kommer dit o besöker dig?
Hör du att jag fortfarande säger den speciella meningen när jag åker därifrån som jag alltid sa innan jag åkte hem?
Är du fri från det onda?
Min hjärnverksamhet består av minst 50% Du...
Jag tittar efter dig bland molnen...försöker dra linjer mellan stjärnorna eller prickarna i trätaket hemma i mammas hus...
Jag drömmer fortfarande om dig nästan varje natt...
En stor bit av mitt hjärta försvann med dig.
Sussa gott gumman, mamma älskar dig så ses vi imorrn.
